Den stora kinaskräcken

Så kallade experter och allehanda tyckare har länge uttalat att vi måste ”se upp” med Kina, att hela världen snart kommer att ”tala kinesiska”, osv. Jag har alltid ansett att dessa varningar och prognoser varit som bäst dumheter. Men de fortsätter på samma sätt, om inte med ökad styrka och varningarna får än större rubriker.

Det senaste publicerades i E24 med rubriken ”Kina kopplar greppet och världen blundar”. Tja, så kan man ju uttrycka sig. Men rubriken verkar utgå ifrån att ”världen” (FN? Nato? EU? USA?) har någon slags makt över det suveräna Kina. Och det har väl historien visat att den inte har, i alla fall inte särdeles mycket.

Så vad går artikeln ut på? Jo, att Kina ”äger” en stor del av amerikansk statsskuld och att de har en väldig massa dollar på lager. Så nu kommer de att köpa upp resten av världen. Den maoistiska kapitalismen ser därmed ut att segra över den ohämmade västerländska upplysningskapitalism vi har (lider av?). Givetvis skriver man under stora bokstäver som stavas A-N-A-L-Y-S. Och liksom alltid innehåller artikeln varken analys eller reflekternade.

Visst, Kina har subventionerat den amerikanska (liksom europeiska) välfärdsstater genom att ”köpa” deras underskott. Men det kan man ju knappast klandra Kina för. Om man utgår ifrån, som artikelförfattaren gör, att västvärlden därmed är helt utelämnade till Kinas ledning och att de därmed kan tvinga oss till vad som helst, ja då måste vi väl egentligen anklaga våra politiker för deras imponerande ekonomiska slapphänthet? Det är ju inte Kina som tvingat någon att göra av med pengar de inte har. Så problemet är självåsamkat, oavsett vad Kinas högsta ledning väljer att göra.

Det intressanta här är det totala oförståendet inför vad som skrivs i artikeln. Se t ex på detta:

Kina har i dag på världens största valutareserv, nära 3 200 miljarder dollar som kan användas för att behålla och utöka makt i världen.

Om vi utgår ifrån att detta är rätt (vilket kanske är att vara blåögd – det är ju trots allt E24…), så har alltså den kinesiska staten en himla massa dollar på lager. Det betyder alltså att tillgången på pengar på marknaden är mycket lägre än den varit om Kina inte hade lagt dem på lager. Och vi vet redan att Federal Reserve spottat ur sig en väldig massa dollar som bankerna sitter och trycker på. Det ska vi vara glada för, för om pengarna börjar cirkulera i ekonomin så sjunker värdet på pengarna och vi kommer att stå inför skenande inflation.

Kina har med andra ord räddat USA från en valuta i fritt fall. Kina har alltså räddat världens främsta hårdvaluta från att implodera.

Risken är ju uppenbar – om pengarna börjar användas så kan dollarn störtas in i en ohämmad inflationskarusell som Bernanke säkert kommer att försöka kontrollera, men som han förstås inte har en chans att påverka. Detta är en enorm risk och ett stort problem för såväl väst som Kina. För om pengarna börjar spenderas, då sjunker dollarns värde (”priserna går upp”) – och även återstående valutareserv som Kina håller på. Det är möjligen ett effektivt sätt att sätta p för USAs önskan om att fortsätta vara världens ekonomiska supermakt, men det förgör samtidigt Kinas valutareserv.

Man kan ju förstås hävda att Kina skulle kunna ”peta ned” USA från tronen för att själv inta den. Men så blir inte fallet. Man kan inte räkna ett lands befolkning och därigenom dra slutsatser om ekonomisk makt (vilket många experter verkar göra). Det mesta av Kina är oerhört fattigt, så det är bara kustområdena vi kan räkna med. Eller kan vi?

Vi skulle kunna räkna med Kina om det var så att de hade en sund valutapolitik. Eller kanske t o m guldmyntfot. I så fall skulle de antagligen välja att göra sig av med sina dollar så fort som möljigt och sedan fortsätta på den inslagna vägen. Världen skulle se en ny hårdvaluta i kinesiska yuan.

Men faktum är att en stor del av det kinesiska undret består i en medveten (keynesiansk) valutapolitik. Man har medvetet manipulerat valutan för att ge sken av en enormt växande ekonomi och en fantastisk välståndsökning. Men även om det givetvis också skett fantastiska framsteg vad gäller välstånd i Kina, så är mycket av det bara luft. Misesinstitutets Joe Salerno skriver om denna politik här. Man för medvetet en inflationspolitik för att ge sken av att ekonomin är på rätt väg. Precis som i väst.

Så hotet från Kina är starkt överdrivet – och detta ständiga ropande att ”vargen kommer” grundas nästan bara i ignorans. Uppenbarligen tror man att pengarna Kina håller på har stabilt och helt oföränderligt värde oavsett hur mycket nya pengar man trycker. Och samtidigt verkar man utgå ifrån att Kina är fantastiskt och den kinesiska monetära politiken är helt normal, helt sund och helt utan konsekvenser. Och genom att jämföra befolkningarnas storlek USA-Kina blåser man upp en hotbild som det inte finns riktigt fog för.

Tro mig, vi kommer inte att tala kinesiska om 20, 25, 50 eller ens 75 år. Det finns inte mycket som tyder på att engelskan kommer att ersättas med något annat. Inte heller kommer Kina att bli en ekonomisk stormakt så länge det är en faktisk kommunistisk regim. Den mängd ”spökstäder” som byggs och överges i Kina talar sitt tydliga språk – dessa är symboler för den misslyckade politiken och det enorma slöseri med resurser som sker i Kina. Och som man än så länge lyckas dölja genom att trycka upp nya pengar.

Det som håller Kinas ekonomi flytande och som får det att se ut som att Kina kommer med stormsteg är helt och hållet att västvärldens (framför allt USAs) monetära politik är ännu dummare. Visst kan Kina ta över det ekonomiska världsherraväldet, men det kan bara ske om:

  • 1. Kina gör sig av med den kommunistiska regimen, överger allt vad politik heter – och blir en fri marknad. Eller i alla fall en marknad som är långt mycket friare än någon annan.
  • 2. Västvärlden fortsätter på den inslagna vägen (eller kanske ökar hastigheten): trycker nya pengar, undergräver investeringar, reglerar entreprenörskap, konsumerar uppbyggt kapital, låter staten ta över en allt större del av ekonomin.

Punkt 1 är inte ett hot – det är ett löfte om en bättre värld. En sund ekonomi kan bara framställas som ett hot om man endast talar i relativa termer och inte förstår sig på ekonomi. För annars är det uppenbart att välstånd uppnås genom produktivitet, som uppnås genom investeringar i kapital – och att detta inte sker på någons bekostnad. Snarare är det till allas fördel.

Punkt 2 är givetvis ett hot. Men det är inte ett hot för att Kina är ena dummingar, utan för att västvärldens politiker och förstå-sig-på:are är ännu större dummingar. Om västvärlden gör sig av med Keynes galna teorier, kastar ut parasiterna och återgår till att spara, investera och producera – då ser framtiden plötsligt väldigt ljus ut. Om vi i västvärlden inte gör detta, då kan vi förstås tala om den relativt ökande ekonomiska ”styrkan” hos Kommunistkina. Men vi har bara oss själva att skylla.