Recension av:

Studies in Mutualist Political Economy

Av Kevin A Carson

Vad får man om man blandar Marx och von Mises? Somliga skulle påtala att det är en omöjlighet, att teorierna är lika förenliga som eld och vatten – eller socialism och liberalism. Andra skulle hävda att det man får är just en syntes mellan tydligt socialistiska och liberala värdegrunder, att det förenar det bästa av två världar.
      En som skulle hävda det senare är skribenten och författaren Kevin Carson, som på eget bevåg gett ut Studies in Mutualist Political Economy. Boken, som tar sin utgångspunkt i den individualistanarkistiska traditionens ekonomiska teori, kan för den vanliga läsaren framstå som en förhållandevis torr teoretisk framställning. För den som är intresserad av, eller insatt i, ekonomi ter den sig dock snarare som en provocerande argumentation för en förhållandevis okänd teoribildning.
      Syftet med Carsons framställning är att på nytt blåsa liv i den nationalekonomiska teorin hos anarkismens urfader, fransmannen Pierre Joseph Proudhon, genom att beakta och inkorporera ”useful developments” under det senaste århundradet. Proudhon förespråkade en teori som kommit att kallas mutualism, som vidareutvecklats och debatterats främst i 1800-talets USA, av bland andra Benjamin R Tucker och Lysander Spooner.
      Mutualismen står på två idémässiga eller teoretiska ben: socialismen och den klassiska liberalismen. Liksom den förra anser den att arbete är grunden till att varor och tjänster har ett bytesvärde, och liksom den senare anser man att den naturliga förtjänsten av arbete på den fria marknaden är dess produkt. Den arbetande har således principiellt och naturligt rätt till produkten av sitt arbete, som i sin tur skänker produkten ett värde genom nedlagd möda.
      Den slutsats mutualisterna drar av detta är att ekonomisk exploatering endast kan förekomma när kapitalister och markägare kontrollerar staten och använder dess makt i sina intressen. Endast genom att nyttja statens tvång kan arbetaren förmås avstå ifrån sin rättmätiga egendom genom exploaterande lönearbete, varför staten måste avskaffas. Av detta följer att man såväl moraliskt som politiskt förespråkar en helt fri marknad, men motsätter sig kapitalism (i betydelsen statskapitalism).
      Det kan tyckas motsägelsefullt att förespråka en minst sagt omdiskuterad, klassiskt hållen arbetsvärdeteori samtidigt som man förfäktar den fria marknaden som arena för frivilliga transaktioner och kontrakt. Men Carson gör i del I av boken ett gott försök till att visa att det visst är möjligt – och till och med fördelaktigt. Nedlagt arbete kommer i Carsons version av mutualismen att fungera delvis som ett maximivärde, där en marknadsvärdering överstigande värdet av det egna arbetet för att tillverka likvärdig produkt eller tjänst knappast kan tänkas leda till genomförd köptransaktion. Arbetsvärdet blir därför en del, om än viktig, i en annars tydligt österrikiskt influerad värdeteori.
      Utifrån den av österrikisk teoribildning förfinade mutualistiska värdeteorin väljer Carson att i del II analysera (stats)kapitalismen. Utifrån identifikationen att denna måste bygga på direkt statligt tvång och den tidigare utvecklade mutualistiska värdeteorin finner han att det kapitalistiska systemet har allvarliga inre slitningar som kommer att leda till dess slutliga kollaps. Det är knappast en orimlig slutsats utifrån förutsättningarna och det kommer inte som en överraskning att Carson ser staten som det stora problemet. Denna i vissa kretsar föga kontroversiella tes är dock i detta fall speciellt intressant tack vare Carsons systematiska tillvägagångssätt. Med hjälp av en imponerande mängd teorier, från både höger och vänster, som ömsom inkorporeras i den egna teorin och ömsom sakligt avfärdas växer slutresultatet fram.
      I del III presenteras slutligen en mutualistisk vision, där Carson diskuterar hur (stats)kapitalismen steg för steg kan avvecklas till förmån för en fri marknad. På det hela taget gör Carson en intelligent och genomarbetad framställning, som har en klar struktur och är relativt övertygande. Dock bär språkbruket på ett tydligt arv från en socialistisk politisk tradition, vilket säkerligen får en och annan liberal att se rött. Men detta är också det största hindret för att tillgodogöra sig denna intressanta redogörelse.
      Så vad får man om man blandar några delar Marx och några delar von Mises? Carsons svar är en balanserad mutualistisk ekonomisk teori, som åtminstone delvis bör attrahera klassiska liberaler och libertarianer.




Subscribe to the PerBylund.com Update! Subscribers receive a short e-mail message every time one of Per Bylund’s columns is published, with a synopsis and link.

Subscribe here: www.PerBylund.com/notifier/?p=subscribe