February, 2006

Bodström tänker fel

Sedan den 11 september 2001 har folken i västvärlden blivit uppmärksamma på att det finns ett reellt hot mot vår livsstil och kultur. Hotet uppfattas komma kanske främst från de fundamentalistiska muslimska rörelserna i arabvärlden och inte minst på senare tid framstår hotet som verkligt även för oss svenskar. För även om det är norska och danska flaggor som bränns i TV och danska JyllandsPosten som utpekas, så infinner sig en obehagskänsla med rötter i den nordiska folkliga samhörigheten. Nästa gång kan det mycket väl vara vår tur.
      Mot denna hotbild framförs allt starkare krav på övervakning och kontroll, för att om möjligt minska möjligheterna för terrorister att komma undan. Det som krävs är endast en liten inskränkning i den personliga integriteten för att underlätta polisens och militärens arbete. Så beslutar Europaparlamentet om teledatalagring och Thomas Bodström flyttar ivrigt fram positionerna för att möjliggöra övervakning av alla svenskar alltid.
      Mot detta står argument om den personliga integriteten, privatlivets helgd och rätten till en privat sfär utan obehagliga intrång, övervakning och förföljelse. Men vad är den personliga integriteten mot statens önskan att effektivt undanröja brott? Vad har integritetsförespråkarna egentligen att dölja? Den som har rent mjöl i påsen, sägs det, har ju inget att förlora!
      Men den logiken är upp-och-ner och har helt felaktiga utgångspunkter. Vi kan inte diskutera samhället eller staten utan att först diskutera människan och hennes fri- och rättigheter. För vad är ett samhälle utan människor eller en stat utan medborgare?
      De flesta är till synes överens om att staten behövs för att inte samhället ska urarta i våld och kaos. Staten har alltså en överordnad uppgift: att vara till för de människor som lever under dess tyngd. Samma grundidé påträffas hos filosofen Thomas Hobbes, som redan på 1600-talet hävdade att staten är en nödvändighet för att skydda människors liv, frihet och egendom.
      Det som gett inspiration till och underblåst byggandet av den moderna demokratin är också synen på staten som garant för medborgarnas väl. Staten ska upprätthålla ett ramverk för de mänskliga rättigheterna och ge skydd mot orättfärdiga kränkningar. Det är därför det står i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna att ”ingen får utsättas för godtycklig inblandning i privatliv, familj, hem eller korrespondens”.
      I samma anda hävdar den tyske filosofen Martin Heidegger att det är endast i den privata sfären som människan kan vara sitt sanna jag. Ständigt utsatt för andras krav och övertalningar, och det offentligas förväntningar, finns ingen möjlighet att leva ut och vara sig själv. Så trots att människan är en social varelse som söker samhörighet och kamratskap i gemenskaper, behöver hon ett skyddat rum där hon kan rå sig själv och utvecklas i enskildhet.
      Denna grundläggande tanke delas av de flesta politiska tänkare, som hävdar vikten av frihet från kränkningar för att ha ett värdigt och humant liv. Och visst kan man hålla med om att det är omänskligt att utsättas för olika former av förtryck. Det ligger naturligt för oss att vi som människor har rätt till vår person och vårt liv; det finns en gräns över vilken ingen annan har rätt att träda, vår egen privata sfär där vi själva har friheten och ansvaret.
      Det är också här det blir konflikt när man förespråkar ökad kontroll och övervakning för att om möjligt stävja brott. Man kan fråga sig, brott mot vad? När staten tar sig befogenheter att inkräkta på det privata rummet i avsikt att skydda oss, vad är det man vill skydda? Staten blir i sin iver att bekämpa brott den som i verkligheten i störst utsträckning kränker det som den har till uppgift att skydda: vår frihet och rätt.
      När Thomas Bodström söker mandat för ytterligare övervakning och kontroll vänder han resonemanget på ända. Staten är inte längre till för medborgarna och deras rätt, utan istället blir medborgarna ett medel för staten i en strävan mot ett annat mål, ett mål där medborgarna redan offrats för målets egen skull.

Subscribe to the PerBylund.com Update! Subscribers receive a short e-mail message every time one of Per Bylund’s columns is published, with a synopsis and link.

Subscribe here: www.PerBylund.com/notifier/?p=subscribe