Cirkus Riksdag 2002

Cirkusens höjdpunkt är utan tvekan clownen. Inte minst barnen älskar denna roliga kuf som drattar på ändan och bjuder på lustigheter på sin egen bekostnad. Kanske är det därför svenska folket blev så barnsligt förtjust när pajasarna Ian och Bert äntrade scenen 1991. Men liksom varje barn tröttnar om inget händer, tröttnade väljarkåren också på den "NyDaning" som dessa clowner lovade men inte levererade.
      Att ta en fast plats i det välkoreograferade numret med lätt oliksminkade partigängare i folkcirkusen - från vilda lejon via lodjur till tröga elefanter - var visst inte så enkelt. I cirkus Riksdag visar sig makthungriga rovdjur och pampiga elefanter kunna leva sida vid sida såsom i Edens lustgård. Där finns inte plats för nytänkande spektakel eller uppstudsiga clowner. Pajasarnas försök att sätta fart på showen genom diverse hyss och lustigheter stoppades effektivt av byråkratins dörrväktare. Clownernas cirkuskonster är sedan länge ett minne blott.
      Nu är showen återigen i full gång. Djuren visar upp sig för att locka publiken till skratt och vinna folkets sympati. Dock ser årets föreställning ut att bli i blekaste laget. Elefanterna är latare än någonsin och visar ingen önskan att göra varken trick eller konster. Istället står de idisslande som dumma rödkullor tillsammans med vännerna lodjuren kvar i stallet och mumsar på höet från förra årets skörd.
      På andra sidan tältet finns heller inget att hämta. Cirkusens rovdjur har blivit alltför tama och har till och med slipat ned huggtänderna för att gå på gräsbete istället för att jaga byten. Inte heller från rovdjuren får publiken se några spektakulära övningar eller överraskningar. Det förut så skräckinjagande numret med lejontämjaren är i år en tämligen blek föreställning. Enligt uppgift har lejontämjaren själv lämnat cirkusen för att bada på de gotländska stränderna.
      De norrländska mullvadarna, som tidigt utannonserade sitt paradnummer - som enligt egen utsago skulle bli showens höjdpunkt - har inte gjort mycket väsen av sig. Elefanterna är och förblir showens dominanter. Kanske vågar mullvadarna sig inte ut i ljuset utan stannar kvar i sina kyliga hålor. Det idoga krafsande som hördes när tjälen började gå ur marken verkar ha tystnat och ingen har sett till mullvadarna sedan dess. Kanske har numret helt utgått?
      Istället har ett litet gäng från de småländska skogarna letat sig till cirkusen, ledda av mannen som utger sig för att kunna tala med hästar. Men det är tveksamt om de tillåts uppträda - inget utannonseras i programmet. Deras bleka trollkonster passar kanske bättre som pausunderhållning eller som enkelt blickfång innan showen tar sin början på riktigt.
      Nej, årets show är nog alltför blek för att locka någon stor publik. De barnaskaror som tidigare vallfärdat till showen, lockade av utlovade överraskningar och godisregn, gör nog bäst i att stanna hemma. I år finns inga clowner som lockar till skratt. Inte orkar väl någon dra på mungiporna eller ens hålla upp ögonlocken till en show med samma gamla lata elefanter och uddlösa rovdjur?
      Där finns inte plats för nytänkande spektakel eller uppstudsiga clowner. Pajasarnas försök att sätta fart på showen genom diverse hyss och lustigheter stoppades effektivt av byråkratins dörrväktare.




Subscribe to the PerBylund.com Update! Subscribers receive a short e-mail message every time one of Per Bylund’s columns is published, with a synopsis and link.

Subscribe here: www.PerBylund.com/notifier/?p=subscribe