May, 2006

David D Friedman

När någon talar om Friedman och ekonomi går nog de flestas tankar till nobelpristagaren Milton Friedman och dennes verk. Inte minst inom den libertarianska rörelsen har Friedman blivit välkänd som kunnig nationalekonom och förespråkare för frihet. T ex har boken Free To Choose: A Personal Statement, skriven tillsammans med hustrun Rose, blivit en storsäljare och det är inte otroligt att den lockar många från den mittenpolitiska gyttjan till en mer frihetlig insikt.
      Free To Choose har sålts i en bra bit över en miljon exemplar och har blivit översatt till dussintalet språk. Trots detta överskuggas makarna Friedmans alla betydande prestationer, åtminstone ur radikalt libertarianskt perspektiv, av en enda bedrift: deras avkomma. Sonen David D Friedman har nämligen fått mer eller mindre kultstatus i den mer radikala delen av den libertarianska rörelsen, och har ett namn som även i övriga delar är välkänt och omtyckt.

Den unge radikalen
David D Friedman, född 1945, växte inte upp utan förutsättningar att bli något stort. I den närmaste familjen finns nobelpristagare och professorer, så det är inte förvånande att även David, som digitalt gärna använder förkortningen DDFR, gör karriär inom universitetsvärlden. Han är idag professor i juridik vid University of Santa Clara. Men vägen dit är knappast konventionell och han är snarare mångsysslare med en fot i det akademiska än en fullfjädrad forskare som växt fast i universitetsvärlden.
      Att David D Friedmans akademiska bana började vid University of Chicago förvånar knappast, det var där pappa Milton arbetade under 30 år som professor i nationalekonomi och var en av de ledande inom den så kallade chicagoskolan. Men ämnesvalet förvånar desto mer: David disputerade 1971 i fysik, ett ämne där han knappast satt några beständiga fotspår.
      Istället fortsatte han sin akademiska bana i faderns fotspår och arbetade som professor i nationalekonomi--trots att han inte gått en enda kurs i ämnet. Efter tio år som ekonomiprofessor på bland annat UCLA och Tulane, gick han vidare i morbroderns fotspår. Den senare, som avled 2004, var professor i juridik vid University of Chicago och spelade, likt Milton Friedman, en central roll i chicagoskolan.
      Sedan 1995 har DDFR undervisat främst i juridik, men också delvis i nationalekonomi, vid Santa Clara University i Kalifornien, fortfarande utan att ha gått en enda kurs i vare sig nationalekonomi eller juridik. Å andra sidan kan man tänka sig att kunskapen i bägge dessa ämnen ligger mer eller mindre i blodomloppet--det är inte svårt att föreställa sig att han under uppväxten fått ta del av en mängd diskussioner i bägge ämnena.
      Även om DDFRs akademiska bana är både intressant och framgångsrik, så är det som tänkare och debattör inom en libertarianska idérörelsen som han blivit ”ett namn”. Hans anseende stammar främst ur den första bok han någonsin gett ut, och som kom samma år som han slutade sin bana inom fysiken: The Machinery of Freedom: Guide to a Radical Capitalism (1973). Boken är, som undertiteln gör gällande, tänkt att vara en guide till en radikal frimarknadskapitalism där även nattväktarstatens funktioner tas om hand av de spontana och frivilliga krafterna på marknaden.
      Boken, som ofta omnämns som kort och gott ”Machinery”, räknas idag till ett av de mest inflytelserika verken i den radikala libertarianismen. Den ger, i vad som snarare är en antologi än en regelrätt bok, en enkel och förtroendeingivande introduktion till den libertarianska anarkismen. Friedman är duktig på att uttrycka sig enkelt och pedagogiskt, vilket kan vara en av anledningarna till att boken blivit så spridd, omtyckt och omtalad.

Stegvis utveckling av friheten
I boken beskrivs hur dagens välfärdsstat kan rullas tillbaka och libertarianismen införas stegvis snarare än genom revolution. Friedman beskriver också varför den beskrivna visionen är att föredra, vilket han gör i en närmast utilitaristisk analys där han visar att samtliga skulle få det bättre än idag, kanske framförallt de idag fattiga. Han beskriver också historiska samhällen som i viss mån fungerat enligt den princip som han beskriver som gällande i ett fritt samhälle, liksom hur en sådan princip bör kunna appliceras på ett modernt samhälle.
      Främst har Friedman genom denna bok gjort idén om ett privat rätts- och polisväsende, byggt på konkurrerande skyddssammanslutningar snarare än politiskt monopol, känd. Men han beskriver också hur allmännyttiga produkter som försvarstjänster kan framställas på marknaden.
      Trots att boken blivit mer eller mindre en klassiker, som tryckts i tre omgångar i två upplagor och på tre språk, står den inte utan kritik. Bland annat hävdas att Friedman egentligen inte bidrar med någon egen idéutveckling utan istället har kopierat Murray Newton Rothbards tankar. Delvis är kritiken befogad, för Friedman går i mångt och mycket i Rothbards spår (likt så många andra libertarianer av idag), men Friedman har en förmåga att framställa idéerna på ett lättfattligt och pedagogiskt men ändå provocerande sätt.

Den centrala äganderätten
Det är lätt för den övertygade libertarianen att småle redan när han eller hon läser det första stycket i Machinery of Freedom, medan det är lätt att föreställa sig att icke-libertarianer gärna låter sig provoceras. I två korta meningar sätter Friedman förutsättningarna för den fortsatta diskussionen och gör upp med kritikerna utan att ge dem tillstymmelsen till en chans. Äganderätten är en central institution i varje samhälle. Friedman skriver:

“The concept of property is fundamental to our society, probably to any workable society. Operationally, it is understood by every child above the age of three. Intellectually, it is understood by almost no one.”

Friedman talar klarspråk, vilket gör honom till en fröjd att läsa. När andra författare väljer att sväva på målet eller inte sätta ned foten ordentligt, ser Friedman till att trycka till diskussionen med ett förlösande påstående eller en självklarhet som ingen verkar vilja uttrycka (om de ens tycker så). Genom att göra så når man lätt en större publik, som enkelt kan följa med i det som sägs, men det finns också risk för att skapa sig fiender. Men detta ser Friedman själv säkert inte som ett problem.

Provokativa synsätt
Att han tycker om att provocera, om än på ett snällt och farbroderligt vis, är tydligt i Machinery of Freedom och i hans andra verk. Han gillar att vara den som sticker ut hakan lite och kommer med ett nytt sätt att se, och han drar gärna nya slutsatser av gamla sanningar. Inte minst i de många artiklar han skrivit på en mängd områden är detta tydligt. Bland annat har han hävdat att det feodala ståndssamhället är att föredra före vår moderna demokrati, i alla fall ur ett libertarianskt perspektiv, eftersom det på många sätt liknade den heterogena lag och rätt som sannolikt skulle prägla ett libertarianskt samhälle.
Även om Machinery of Freedom är en politisk och argumenterande bok finns många spår av ett ekonomiskt tänkande på ett mer praktiskt och övergripande plan. Det är tydligt att Friedman behärskar ekonomiskt tänkande, men också att han förmår applicera detta på vardagsupplevelser och komplexa sociala system. Detta tänkande förs fram i hans andra bok, Price Theory: An Intermediate Text (1986), där han på det karakteristiskt enkla sättet beskriver marknadens mekanismer och framförallt prissättningsdynamiken och dess betydelse.
Sin vana trogen har boken ett annat perspektiv än vad som är vanligt inom den nationalekonomiska litteraturen. Friedman skriver att det inte är någon mening med att läsa femhundrasidiga böcker för att försöka utvinna kunskapsdelar ur dem och sedan memorisera dessa delar. Istället försöker han i ge en inblick i hur man tänker (eller: bör tänka) ekonomiskt--fakta och formler kan man slå upp när man behöver dem.

Därför uppstår priset
I förordet till Price Theory beskriver han bokens delar och berättar också att det viktigaste finns i bokens början, där han beskriver varför priset sätts på en viss nivå och hur marknaden bestämmer hur mycket som ska produceras. Detta är grunden, om man inte förstår logiken i detta missar man hela nationalekonomins kärna. På det sedvanliga sättet beskriver han nödvändigheten i klarspråk:

“If you completely understand it you will know economics, in the same sense that a French six-year-old knows French. You may still be missing many details and complications, but you will understand the essential logic of how an economy works.”

Vad mer behöver man egentligen veta om innehållet? Det är bara att sätta tänderna i boken och bli ekonom på, bokstavligt talat, några minuter.
      Tio år efter Price Theory ger Friedman ut sin tredje bok, Hidden Order: The Economics of Everyday Life (1996). I denna går han vidare på det ekonomiska spåret och söker exemplifiera svåra ekonomiska problem och teorier med vardagssituationer.
      Utgångspunkten för boken är en ekonomisk grundsyn som säger att människor har relativt enkla mål och handlar på ett sätt som gör att de kan uppnå dem. Mänskligt beteende kan med andra ord studeras med utgångspunkt i att hon agerar rationellt och enligt ett fåtal parametrar. Det är, säger Friedman, egentligen en felaktig syn, men den är användbar eftersom den på en abstrakt, kollektiv nivå tenderar att stämma. Individer är komplexa och väljer enligt komplexa mönster, men sammantaget som kollektiv tar extremerna oftast ut varandra och det blir då ändå vettigt att analysera handlandet på en relativt enkel nivå.
      Utgångspunkten har således en praxeologisk dimension, även om Friedman inte använder det ordet. Ekonomi handlar inte om att värdesätta produkter och tjänster i kronor och ören, utan snarare om mänskligt beteende. I boken kan man, om man vill, se en hel del tankegods som nog kan tänkas höra hemma i den österrikiska skolan och kanske kan vara hämtade indirekt från von Mises’ magnum opus Human Action.
      Men till skillnad från Human Action är Hidden Order mycket lättläst och lättförståelig. Det är inga problem för en lekman att följa resonemangen och ta till sig det friedmanska ekonomiska tänkesättet. De exempel han använder, som förklarar t ex hur människor väljer kassakö i snabbköpet eller hur de som bilförare agerar vid stoppljus, gör det mycket lätt att förstå vad det är han menar. Vi har alla varit i sådana situationer och det är lätt att känna igen sig, och Friedman ger med sitt resonemang en vettig förklaring till varför folk gör som de gör.

Märklig upplevelse
Många reagerar nog över hur de med Hidden Order i handen börjar tycka att det är roligt och intressant med nationalekonomi. Det hör ju inte till vanligheterna att ekonomiska verk är lättlästa, relativt enkla och gripande. Men än intressantare är Friedmans fjärde bok, Law’s Order: What Economics Has to Do with Law and Why It Matters (2000), där han diskuterar den ekonomiska dimensionen av juridik och rätt. Boken hamnar ju helt rätt om man vet vem Friedman är och vilken bakgrund han har; det är knappast en överraskning att professorn i juridik, tillika ex-professorn i nationalekonomi, skriver en bok där han kombinerar de båda ämnena.
      Trots att han, när han ger ut Law’s Order, arbetat som professor i juridik i åtta år, presenterar han sig i introduktionen som ekonom. Boken är alltså inte ett verk i en traditionell juridisk bemärkelse (vad annat är att vänta av Friedman?), utan en ekonomisk analys av lag och rätt i vid bemärkelse. Friedman diskuterar nämligen inte lagar endast i formen av lagstiftning av styrande organ och upprätthållen genom stat. Begreppet har här en mycket bredare betydelse och innefattar även moraliska regler och uppfattningar om ”hur man beter sig”. Därför skriver han om lagsystem i plural:

“My approach is to try to understand systems of legal rules by asking what consequences they will produce in a world in which rational individuals adjust their actions to the legal rules they face.”

Precis som i Hidden Order betonar Friedman att det centrala i studiet av ekonomi är antagandet om rationalitet, att människors agerande kan och bör förstås mot bakgrund av vad det är de försöker uppnå. I ett ekonomiskt studium av lagar och regler handlar det därför också om beteende först och främst; regler är till för att på något sätt förändra människors beteende till ett som bättre passar de mål som satts upp.

Otroligt men likväl upplysande
En hastighetsbegränsning syftar ju uppenbart till att få trafikanterna att hålla hastigheter under den angivna nivån, liksom lagar mot misshandel syftar till att få människor att avstå från sådana handlingar. När lagar ses på detta sätt, oavsett om de är stiftade lagar eller traditionella regler för socialt agerande, bör man kunna utröna huruvida de är ekonomiskt effektiva. Det är också en del av vad Friedman strävar efter att undersöka i Law’s Order, samtidigt som han söker belägga att lagsystem verkligen karakteriseras av ett klart syfte.
      Vissa av exemplen är intressanta men något förenklade. Friedman tänker sig t ex en person som rånar spritaffärer, som för rånet riskerar ett milt straff. En fullt rationell rånare skulle säkert väga fördelarna med att undanröja samtliga vittnen i butiken med kostnaden för att åka fast för mord snarare än rån. Om skillnaden i straff mellan rån och mord är stor finns ingen rationell anledning att mörda vittnen, utan rånaren bör istället fly fältet så fort som möjligt. Men om straffet för rån höjs, t ex i ett försök att komma åt denna sorts brott, blir marginalkostnaden för att mörda vittnen mindre och därmed kan denna större möjlighet att komma undan vara värd den ökade risken. Det är lätt att förstå resonemanget, även om det inte verkar helt troligt att verkligheten är lika okonstlad.
      Däremot har exemplet teoretisk importans och det är på det sättet som Friedman använder det. Liksom alla andra exempel i hans böcker är de enkla och hämtade ur vardagen; när ekonomiska lagar och invecklade teorier ska beskrivas och analyseras exemplifieras de med exempel hämtade från situationer där alla eller de flesta kan känna igen sig.
      Friedman skriver också att det är starkt förenklat att se varje lag och regel med ett tydligt syfte. Många lagar och regler är inte rationella gränsdragningar utan snarare ett resultat av en mängd viljor, som alla vill ha ett visst resultat. Redan i inledningen skriver Friedman därför att en av de underliggande frågorna i hela boken är frågan om i vilken mån lagar kan ses som verktyg i syfte att uppnå ett mål. Det avslutande kapitlet behandlar just resultatet av denna frågeställning och det är knappast ett ointressant resultat.

I gränslandet
På det hela taget är Law’s Order en mycket intressant bok som läses med stor behållning. Det märks att Friedman här i gränslandet mellan ekonomi och juridik har en hel del att erbjuda, även om han säkert inte är allvetande i någondera. Hans position är ju unik, som professor, lärare och forskare i både ekonomi och juridik, men utan att någonsin ha fått utbildning i dessa ämnen. Om detta betyder att han därmed har kunnat tillgodogöra sig stor kunskap men inte tvingats göra det på någon annans villkor och därför kan se problem och kontaktytor på ett friare och mindre begränsat sätt är inte för mig att avgöra. Men visst är tanken intressant, och Friedman gör ett gott jobb i att visa att han kan skapa nya sanningar.
      Även om Friedman har kommit att skriva böcker som snarast är att se som vetenskapliga, om än klädda i en lättsmält och lättförståelig språkdräkt, inom juridik och ekonomi, så har han inte upphört med den libertarianska idéutvecklingen. Denna lyser igenom i mycket av det som skrivits i böckerna, vilka ofta fått genomslag främst inom grupperingar med libertarianska övertygelser eller med band till den libertarianska rörelsen. I epilogen till Law’s Order skriver han också att ett centralistiskt upprätthållet lagsystem möjligen kan vara effektivt för enkla problem i mindre samhällen, men att ”it works badly, often catastrophically badly, for large groups of people doing complicated things”. Vad detta innebär är ju svårt att missförstå. Friedman missar inte en chans att peka på det bättre alternativet.

Produktiv nybanetänkare
Men David D Friedman är mycket mer än sina böcker, även om de utgör intressanta nedslag på intressanta områden--och visar på en intressant resa i vetenskap och kunskapande. Utöver Machinery of Freedom är han nog mest känd för sina många artiklar och debattinlägg, som ofta följer av det resonemang han förde redan som 28-åring. Delvis är artiklarna till försvar för de idéer han så gärna diskuterar--lag och rätt i ett statslöst samhälle--för många söker givetvis göra sig ett namn på att försöka finna hål i Friedmans resonemang. Men delvis finns här också en hel del nytänkande, som inte minst hans många studenter får ta del av i seminarier som t ex behandlar lagars tillämplighet i framtiden i yttre rymden.
      Det råder ingen tvekan om att Friedman gärna tänker i nya banor och prövar nya saker, även om han under en längre tid varit skribent och tänkare inriktad på libertarianism och statslös rättsskipning. Under längre tid har han arbetat vid sidan av nyss avlidne R W Bradford som bland annat skribent och redaktör på den libertarianska tidskriften Liberty. Det är också där man finner många av hans längre och intressantare essäer som inlägg i den libertarianska debatten, även om det också finns en hel del material spritt på olika diskussionsforum och användargrupper på Internet.
      Friedman har länge varit aktiv på Internet och driver naturligtvis både en underlig tidskrift på sin hemsida som en blogg. Den förra, som går vid namn Journal of Interesting Economics, är ett experiment i vad Friedman kallar ”open source publishing”. Mer korrekt skulle man nog kunna kalla det ett experiment i att driva en tidskrift på anarkistiskt vis, där vem som helst har rätt att bidra och vem som helst får kontrollera innehållet. Det är med andra ord en slags wiki-tidskrift för kunskapande i ekonomi.

Ekonomen tar steget ut i den skönlitterära världen
Men utöver dessa pågående projekt håller Friedman just nu på med två nya böcker, där båda innebär att han helt eller delvis ger sig in på nya områden. Den ena boken är en roman vid namn Harald, som beräknas komma ut under april. Till skillnad från de tidigare böckerna finns inte delar av materialet på hemsidan. Däremot finns en karta över Kaerlia, den värld i vilken berättelsen utspelar sig. Denna liknar den värld där ringens brödraskap försöker föra maktens ring till domedagsberget i JRR Tolkiens välkända fantasytrilogi. Harald beskrivs också som en bok i genren ”fantasy utan magi” och bör nog ses som ett resultat av Friedmans stora fascination för science fiction.
      Den andra boken går under arbetsnamnet Future Imperfect och kan ses som den andra sidan av scifi-myntet, alltså den del som Harald inte lyckas täcka. Här går nämligen Friedman in i en nästan siande diskussion om framtidens tekniker; han gör ett försök att förutspå hur tekniken kan komma att utvecklas, hur det kommer att påverka samhället och hur vi bör förhålla oss till dessa förändringar. Där Harald bjuder på en skönlitterär resa i en icke existerande värld ser Future Imperfect istället till att ge en inblick i vad framtiden i vår smått fantastiska verkliga värld kan ha att erbjuda.

Mångsträngad lyra
Det finns alltså många strängar på David D Friedmans lyra, som går från akademisk forskning på åtminstone tre områden, över politisk filosofi och debatt till en nästan tekniskt romantiserande science fiction-beundran och författare av både romaner och teoretiska verk. Genom hela detta spektrum av kompetenser och projekt går emellertid en röd tråd--radikal libertarianism. Detta är ett område som han inte övergett i den annars ganska omvälvande och ständigt förnyade karriären.
      På det hela taget för han utan problem familjens ära vidare inom libertarianismen som frispråkig men principfast förespråkare för friheten, även om det också är just den radikala libertarianska övertygelsen som skiljer honom från resten av familjen. Friedman verkar aldrig tveka att energiskt kasta sig in i en diskussion om lag och rätt i ett anarkiskt samhälle, oavsett om det är i vetenskapliga tidskrifter, i böcker, eller på libertarianska debattplank. Man vågar knappt fundera över hur vilda diskussioner som förs över kalkonen på Thanksgiving hemma hos Friedmans.

Subscribe to the PerBylund.com Update! Subscribers receive a short e-mail message every time one of Per Bylund’s columns is published, with a synopsis and link.

Subscribe here: www.PerBylund.com/notifier/?p=subscribe