October 2, 2006   

Ett kliv åt vänster

Allt blir inte riktigt som man först kan tro. Visst har Sverige fått en borgerlig majoritetsregering, om än knappt, och visst kan det eventuellt leda till viss förändring. Men den största förändringen som skett är av det politiska landskapet. Politiken med Reinfeldts regering ser ut att bli i stort sett densamma som Perssons.
      Men vänstern förnekar sig inte. Efter valet har såväl vänsterpartierna som fackföreningsrörelsen och den vänsterinriktade intelligentian uttalat sig om hotbilden med en borgerlig regering. Att de nya moderaterna kallar sig ett arbetarparti och gjort en politisk omvändning aldrig tidigare skådad i svensk politik har uppenbarligen passerat obemärkt. Att moderaterna försöker vara bättre socialdemokrater än socialdemokraterna är inte något som den samlade tyckarvänstern verkar ha upptäckt.
      Hoten som framställs är i allt väsentligt desamma som under hela 1900-talet: högerspöket går igen. Ökade klyftor, cementerade orättvisor, de rika blir rikare och de fattiga fattigare, det kalla och hårda samhället återuppstår på solidaritetens bekostnad. Vi har hört det förr, alldeles för många gånger. Och vi vet av erfarenhet att retoriken följs av en mängd försök att göra den till verklighet: LO ställer krav och hotar med strejk, socialdemokratiska generaldirektörer vägrar följa direktiv, och så vidare.
      Men denna gång blir retoriken fel. Reinfeldts moderater lovar ingen förändring--tvärtom lovar de att inte förändra någonting. Moderaterna har i sitt politiska program under Reinfeldt gått från opposition till socialdemokratism. Vad är då det hot som vänstern säger sig se?
      Svaret är att det inte finns något hot--annat än mot vänsterns partibundna privilegier. De som sitter på politiskt tillsatta poster känner sig inte längre lika säkra på att få behålla jobbet. De som ojar sig i medierna är nepotismens Sveriges privilegierade klass. Att deras skyddade verkstad inte längre är skyddad blir antagligen regeringen Reinfeldts största förtjänst.
      För faktum är att de privilegierade individerna kanske förlorar av valresultatet, men deras ideologi har segrat. Med moderaternas vänstersegling har mitten i svensk politik förflyttats åt vänster--den svenska demokratin har mist sitt största och tydligaste oppositionsparti. Förutom visst nytänkande i centern och hos kristdemokraterna är riksdagen än mer av en rödgrön röra än den var under Bildts tid.
      Nej, allt blir inte alltid som man tänker sig. Sverige har fått en borgerlig regering, men i och med detta tagit ett rejält kliv längre åt vänster.




Subscribe to the PerBylund.com Update! Subscribers receive a short e-mail message every time one of Per Bylund’s columns is published, with a synopsis and link.

Subscribe here: www.PerBylund.com/notifier/?p=subscribe