February 19, 2007

Kim Jong-Ils huvudvärk

I fredags 16/2 fyllde Nordkoreas diktator Kim Jong-Il år, vilket firades stort i det egna landet. Information om bemärkelsedagen fyllde medier i hela världen. Stora ledare, oavsett om de är diktatorer, ska alltid uppmärksammas verkar det som.
      Uppenbarligen var diktatorn på osedvanligt gott humör, för enligt det inhemska mediet utlovades en extra månads matransoner till alla medborgare. Dessutom skulle medborgarna tillåtas den otroliga lyxen att få tillgång till elektrisk ström i flera dagar i sträck.
      Detta är alltså det präktiga firande som ”den käre ledaren” slår till med när det ska firas ordentligt. Och informationen kommer från den egna propagandamaskinen, så det är sannolikt inget annat än överdrifter, som ska visa på ledarens otroliga godhet. Det blir med andra ord ytterst tydligt hur illa det är ställt på den norra delen av den koreanska halvön. Om överdriven lyx beskrivs som extra matransoner och lite elektrisk ström är vardagen som bäst ett regelrätt helvete.
      Den svåra situationen i landet beskrivs av svenska TT i ett telegram som publicerats i en mängd svenska tidningar: ”Nordkorea har under revolutionsledaren Kim Il-Sungs son Kim Jong-Il råkat i svår fattigdom med omfattande svält”.
      Jo, ni hörde rätt: Nordkorea har ”råkat” i svår nöd. Men det framgår inte av telegrammet varför diktaturen haft sådan otur. Framförallt blir denna otur tydlig i jämförelse med den södra delen av samma halvö. Sydkorea, som har ett förhållandevis demokratiskt system, räknas till de asiatiska tigrarna: ett av flera under i välståndsutveckling. Så det är knappast Nordkoreas läge, marginellt norr om Sydkoreas, som skapat misären.
      Den framlidne lundaprofessorn Sven Rydenfelt brukade med glimten i ögat ifrågasätta varför diktaturer har sådan ständig otur jämfört med demokratier och marknadssamhällen. Sovjetunionen drabbades ju om och om igen av natur- och svältkatastrofer medan USA och Västeuropa klarade sig utan större problem.
      Frågan är lika relevant idag om Nordkorea som om Sovjetunionen innan murens fall: hur kommer det sig att Nordkorea ”råkar ut” för ogina väderförhållanden, missväxt, brist på elkraft, svält, dålig tillväxt och misär? Varför kommer ett storslaget firande i Nordkorea inte ens upp i vardagsstandarden i dess södra grannland?
      Kanske är det bara otur, till och med ständig otur. Eller också har det att göra med något annat och mycket mer grundläggande.

Subscribe to the PerBylund.com Update! Subscribers receive a short e-mail message every time one of Per Bylund’s columns is published, with a synopsis and link.

Subscribe here: www.PerBylund.com/notifier/?p=subscribe