|
October 31, 2006 Olydnad i det stora och det lillaSkånes bidrag till ministrarnas tv-licenskarusell, migrationsminister Tobias Billström, lyckades komma undan med blotta förskräckelsen. Kanske berodde det på hans snabba uttalande att den obetalda licensen berodde på en naiv, ungdomlig protest som blivit slentrian. Men han har, förstås, ändrat åsikt och är numera stolt licensbetalare.Många har hakat på det pågående mediedrevet och fördömer sådana protester. Civil olydnad är barnsligt, naivt och farligt, heter det. I stället ska man engagera sig politiskt, och om det inte går vägen får man stilla sig och ta skeden i vacker mun. För att bryta mot lagen är att våldföra sig på det demokratiska systemet. För dessa tyckare, från både höger och vänster, verkar det vara en hederssak att följa lagen i varje situation. De verkar tycka att det är omoraliskt att bryta mot lagen, att det är ett hot mot alla oss andra. Men lag och moral är faktiskt inte samma sak. Inte är det väl någon som tycker att det är omoraliskt att gå mot röd gubbe eller äta bananer som inte är böjda som EU-kommissionen önskar? Men det är ändå olagligt, liksom mycket annat som inte har med moral att göra. Nej, lagen och moralen är inte ett och samma. Lagen ett sätt för staten att säga vad som är tillåtet och inte. Moralen är vår egen djupa övertygelse om vad som är rätt och fel, vad som är rättvist och orättvist. Så där lagen och moralen går emot varandra ställs vi i en obehaglig situation. Antingen gör vi vad vi uppfattar som rätt--eller så följer vi maktens regler. Ibland går det att svälja förtreten, men ibland kan lagen gå för långt--och då måste vi säga stopp. Vi har en moralisk skyldighet att protestera mot orättfärdiga lagar och ett orättfärdigt styre. Olydnad på moralisk grund är en rätt som är uråldrig, och som skyddas i internationell rätt såväl som i många länders grundlagar. Ibland är också det enda sättet att visa hur orättfärdig lagen är, att bryta mot den och därigenom göra problemet uppenbart. Det gäller inte endast i diktaturer, utan minst lika ofta i demokratier. Staten har inte per definition rätt. Ett exempel på en protest i det lilla ser vi nu resultatet av i självaste Rosenbad. Där beslutade man under regeringen Persson att förstöra alla bevis på vad som försiggick under dagarna efter tsunamin 2004. Men ordern verkställdes inte, utan banden gömdes i stället i källaren--för att någon senare skulle kunna uppdaga sanningen. Någon vägrade lyda order. Någon valde att göra vad som är rätt snarare än vad han eller hon blev tillsagd, antagligen med risk för att förlora sitt arbete. Tack vare denna tjänstemans kurage att följa sin uppfattning om rätt och fel finns banden kvar, och därför har vi nu chansen att äntligen få veta vem som gjorde vad dessa katastrofala juldagar. Så man ska akta sig noga innan man fördömer den som sätter moralen högt, även om det verkar naivt och ungdomligt. Den kan mycket väl rädda sanningen undan lögnen--och hjälpa oss alla. Subscribe to the PerBylund.com Update! Subscribers receive a short e-mail message every time one of Per Bylund’s columns is published, with a synopsis and link. Subscribe here: www.PerBylund.com/notifier/?p=subscribe |
 
|