December 27, 2006   

Politiken och sanningen

Politiker kan inte hålla sams. De kan inte komma överens om vilka problem som finns, än mindre vad man kan göra åt dem. I stället ägnar de sig åt beskyllningar och anklagelser till höger och vänster. Bokstavligt talat.
      Men vad beror det på? Antagligen på att det inte finns en sanning inom politiken. Det finns nämligen flera.
      För oss andra är sanningen alltid en och det sanna är alltid sant. Det spelar ingen roll vad man tycker om den, den är ändå sann. Därför försöker vi hålla oss till den så gott det går och uppfostrar våra barn till att alltid säga sanningen. Det är bättre att vara ärlig och rak än att hymla och ljuga.
      Sanningen är alltså objektiv och rätt. Det som verkligen är - det är också sant; det som är påhittat och förvanskat är falskt. Om man ljuger riskerar man att komma bort från det som är verkligt, och då blir det nästan alltid problem. Med andra ord: om man håller sig till sanningen är det också större chans att alla bitar faller på plats, helt enkelt för att man ser verkligheten för vad den är. Sanningen är alltså inte något vi skapar utan något vi upptäcker.
      Men i politiken är synen på sanning en helt annan. Här är det viktigare att etablera en “sanning“ än att finna den. Här blir i stället det verkliga något att kämpa mot och försöka ersätta med sin egen bild av hur det är eller borde vara. Om man ser till att tillräckligt många ansluter sig till den egna sanningen så är mycket vunnet.
      Politik handlar alltså om att förvanska och skapa förutsättningar för sina egna illusioner. De politiska partierna kämpar om att just deras sanningar ska tas för det verkligt sanna. Det är därför de har så stora pressavdelningar och ständigt gör utspel i medierna. Om motståndarna hinner före så har man förlorat.
      Det sanna skapas alltså helt oavsett vad som faktiskt är sant. Det gäller att tränga igenom mediebruset och få sin egen version av verkligheten spridd bland “vanligt folk“. Om vi kan fås att tro att vi genom att köra bil dömer våra barn till undergång, eller att det importerade fredagsvinet slår någons fru, då är mycket vunnet.
      Man kan fråga sig vad någon kan vinna på att få oss att tro på osanningar, men det är enkelt: det handlar om makt och kontroll. Alla politiska sanningar om att vi inte kan hantera våra liv på egen hand, eller ta egna beslut i vår vardag, betyder att politiker måste göra det i stället. Det betyder mer makt, större budgetar och finare titlar. Men också mindre frihet för oss andra.
      Därför är det så viktigt för våra politiker att synas i medierna och få sin version rapporterad. För om just deras åsikt blir sanning så blir det också deras version av samhället som gäller. Så det är inte så konstigt att politiker sällan är sams. Det är helt enkelt för att de har olika uppfattning om vad som borde vara “sanning“. Och de vet att den som är skicklig nog att först skapa en sanning i medierna har vunnit frågan - och antagligen vinner makten i nästa val.




Subscribe to the PerBylund.com Update! Subscribers receive a short e-mail message every time one of Per Bylund’s columns is published, with a synopsis and link.

Subscribe here: www.PerBylund.com/notifier/?p=subscribe