Stat och storföretag samma sak

Gösta Brodins insändare i SkD Forum 4/4 är ett mycket talande exempel på den yttersta vänsterns dogmatiska hållning, vilken ger uttryck i en alltför påtaglig ignorans om storföretagens roll. I texten utgör korporationerna huvudexempel när författaren hävdar att arbetarrörelsen ”kapitulerat inför nyliberalismen”. Det är för den insatte läsaren en mycket underlig åsikt.
      Den svenska modellen, som formulerats och utformats av den arbetarrörelse Brodin diskuterar, är formad kring staten, fackföreningsrörelsen och storföretagen. De förstnämnda två är direkta delar av arbetarrörelsen, medan storföretagen är och har varit beroende av statligt understöd genom regleringar, subventioner och skattefördelar för sin existens. Dessa aktiebolagsgiganter är en skapelse som varken framträtt eller upprätthållits av marknaden, där effektivitet och flexibilitet snarare än tröghet och byråkrati uppmuntras genom ett utvecklat konsumentintresse. Inom den ”nyliberala” eller libertarianska traditionen, som Brodin hävdar att arbetarrörelsen idag kapitulerat inför, är det ett välkänt faktum att en fri marknad knappast gynnar byråkratiska giganter.
      Samma kunskap finns inom den individualistiskt anarkistiska traditionen, där småskalighet och lokal produktion är ett självklart resultat av en oreglerad och obeskattad marknad. Där varje individ står fri att skapa sitt eget liv och blomstra i enlighet med egna standarder och möjligheter. Inom bägge de traditioner som för fram idéer som Brodin uppenbart tycker illa om är alltså resultatet av idéerna, och målet, motsatsen till vad Brodin uppger.
      Vad Brodin egentligen för fram är missförhållandena i den av arbetarrörelsen skapade och närda korporativa välfärdsstaten. Denna är knappast en produkt av nyliberalism, utan snarare dessa idéers motsats: socialismen och kommunismen. Brodins lösning, presenterad i bästa sovjetstil som ”en demokratisk och planerad hushållning”, är likt supen för en alkoholist: det kan kanske lindra symptomen tillfälligt men förvärrar situationen på sikt.
      Den samhälleliga katastrof Brodin diskuterar är ett nära förestående faktum, så långt är vi överens. Men det är arbetarrörelsen som skapat katastrofen, och den kan knappast lösas med än mer av samma medicin. Som man bäddar får man ligga.




Subscribe to the PerBylund.com Update! Subscribers receive a short e-mail message every time one of Per Bylund’s columns is published, with a synopsis and link.

Subscribe here: www.PerBylund.com/notifier/?p=subscribe