August 14, 2006   

Varför politikerna borde vilja avskaffa fastighetsskatten--och varför det är tur att de inte vill det

Varje år lyckas Skattebetalarnas förening samla mängder av fastighetsägare att protestera mot den så kallat orättfärdiga fastighetsskatten. Det finns helt enkelt en väldig massa människor som är så upprörda på denna skatt att de kan ägna en dag om året åt att med plakat och talkörer protestera mot eländet. Media hakar direkt på och berättar om hur höjningarna av fastighetsskatten driver pensionärer och landsbygdsfolk från sina hem.
      Det finns med andra ord ett brett folkligt missnöje med fastighetsskatten. Det måste klia i fingrarna på varje politiker med maktambitioner att vilja spela den bollen! Konstigt nog verkade det först tvärtom--moderaterna slutade vilja avskaffa fastighetsskatten. Men kristdemokraterna tog snabbt upp den fallna manteln och har med det annalkande valet fått med sig de övriga vännerna i den orange alliansen.
      Socialdemokraterna och den övriga vänstern motsätter sig dock fortfarande allt som kan tänkas leda till en mildrad skattebörda på fastigheter. Ideologiskt är det inte så svårt att förstå dem. De är mentalt kvar i ett samhälle där resterna av feodalherrarnas markprivilegier ännu inte lagts på marknaden.
      Det intressanta är dock inte att åsikterna om fastighetsskatten verkar skilja sig mellan blocken inför valet. Förhållandet måste snarare ses som helt normalt. Det konstiga är snarare att politikerna underlåtit att göra en enkel analys av läget. Framförallt socialdemokraterna brukar kunna sopa ideologin under mattan till förmån för pragmatismen, men tydligen inte vad gäller fastighetsskatten.
      I ett land som Sverige, som år ut och år in innehar världsrekordet i skattetryck, är fastighetsskatten ett undantag. Det är faktiskt den enda skatt som verkar kunna göra folk rejält förbannade. Låginkomsttagaren som varje år betalar en bit över 60 % av sina surt intjänade slantar brukar sällan klaga över skatten. Detsamma gäller höginkomsttagaren som kan betala både 70 % och 80 %--eller mer.
      Skatter är heliga i Sverige, i alla fall så länge illusionen om en välfungerande välfärdsstat på något sätt kan upprätthållas. Faktum är ju att socialdemokraterna efter den borgerliga regeringen Bildt kunde gå till val på--och vinna!--på löften om höjda skatter. För svensken i gemen innebär skatt detsamma som välfärd och hög skatt därför ännu mer välfärd--ett gott betyg åt den socialdemokrati som varit hegemonisk makt i svensk politik. 
      Fastighetsskatten är därför det svarta fåret i den svenska skattelagstiftningen. Här blir folk heligt förbannade för att de måste betala skatt på villan eller sommarhuset--men om de två tredjedelar av inkomsten som går till Nuder & Co håller man tyst.
      Ur juridisk synvinkel kan man förvisso hävda att fastighetsskatten är speciell. Den är ju nämligen en skatt på en värdeökning som inte realiserats--det är alltså en skatt som ska betalas med pengar som ingen ännu sett röken av. Därav att den kallas ”orättfärdig”. Men det är inte därför medelsvensson är upprörd. Det är långt mycket enklare än så.
      Fastighetsskatten är en synlig skatt. Den är den enda skatt som svensken faktiskt ser innan den ska betalas--varje år. Resten av alla skatter som betalas ser vi aldrig röken av, i alla fall inte som skatter. Löne- och inkomstskatter dras automatiskt av arbetsgivaren, moms och punktskatter är inkluderade i priset vi betalar för varan, reavinstskatt på aktier och skatt på bankränta dras ofta automatiskt, och så vidare.
      Den enkla sanningen är alltså att svensken helt enkelt inte vet om vilken enorm skattebörd som han och hon bär. Procentsatser säger inte så mycket och nämns alltid i abstrakta sammanhang--och man kan alltid kontra med att ”det drabbar inte mig”.
      Att det föreligger så kan enkelt styrkas med att dra en parallell till USA, där skattemotståndet är långt mycket större. Där betalar man en mängd skatter själv--till och med momsen betalas separat och utöver priset när man handlar. Den enda grupp svenskar som faktiskt känner till hur mycket skatt som ska betalas är egenföretagarna. Det är också den grupp som är minst positiv till högskattestaten.
      Det är alltså, ur ett maktpolitiskt perspektiv, konstigt att inte fler partier vill avskaffa fastighetsskatten. Den är nämligen ett potentiellt hot mot skatter i allmänhet eftersom den gör beskattningen synlig. När väl en motvilja mot en skatt slagit rot och växt sig stark kan den mycket väl komma att riktas även mot andra, mindre synliga skatter. Om man däremot avskaffar fastighetsskatten snabbt, kan hotet avvärjas och den övriga beskattningen besparas folkets vetskap och ifrågasättande.
      Med detta sagt är det konstigt att inte socialdemokraterna agerat för att avskaffa fastighetsskatten. De står ju som uppenbara vinnare om den avskaffas--och vi andra som förlorare. Precis som det brukar vara med socialdemokratisk politik.




Subscribe to the PerBylund.com Update! Subscribers receive a short e-mail message every time one of Per Bylund’s columns is published, with a synopsis and link.

Subscribe here: www.PerBylund.com/notifier/?p=subscribe